Då och nu

Under perm är Antarktis täckt av grönskande skogar – det vet vi tack vare fynd av fossil. Somrarna är varma och vintrarna är extremt kalla. Träden klarar den stränga vintern genom att fälla sina blad, precis som många av dagens nordliga träd gör.

Nutida träd har utvecklat ett samarbete med svampar i marken som kallas svamprot eller mykorrhiza. Fossilfynd visar att mykorrhiza finns redan under perm för mer än 250 miljoner år sedan.

Skogar i Antarktis

Fossil trädstam från perm. Foto: Bengt Olofsson, NRM
Fossil trädstam från perm. Foto: Bengt Olofsson, NRM

Fossil trädstam från perm med breda tillväxtringar. Från Antarktis.

Foto: Bengt Olofsson

Vidsträckta skogar i de extremt kalla miljöerna runt Sydpolen är helt otänkbart idag. Men fossilfynd avslöjar att det fanns skogar ner till dagens Antarktis i slutet av perm. Det beror på att somrarna var varma, även om vintrarna var extremt kalla.

Fossilen avslöjar till och med hur träden var anpassade till de här årstidsväxlingarna.

Fossil trädstam från perm med breda tillväxtringar. Från Antarktis.

Foto: Bengt Olofsson

I de fossila stammarna kan man se årsringar som visar att träden växer till under sommaren och vilar under den mörka och kalla vintern.

De klarade också vinterns stränga kyla genom att fälla sina blad, precis som i dagens nordliga skogar. I permiska bergarter från Antarktis har man hittat hela fossila mattor av blad som bekräftar det.

Långlivat samarbete

Nutida träd har utvecklat ett samarbete med svampar i marken som kallas svamprot eller mykorrhiza.

Samarbetet innebär att svampen får socker från trädet. Svampen hjälper i sin tur trädet att ta upp mineralämnen ur jorden. Utan den här symbiosen skulle skogarnas tillväxt minska kraftigt och det skulle knappt vara lönsamt för oss att bedriva skogsbruk.

Fossilfynd visar att mykorrhiza fanns redan under permtiden för mer än 250 miljoner år sedan. Det var fröormbunkar som levde i symbios med svampar i marken. Tala om långlivat samarbete!

En tragisk fossilhistoria

Glossopteris, jämfört med människa. BIld: Anders Rådén, NRM
Glossopteris, jämfört med människa. BIld: Anders Rådén, NRM

Trädet Glossopteris var vanlig i de permiska skogarna och blev stort, uppåt 30 meter högt.

Bild: Anders Rådén

Glossopteris hör till en stor grupp trädartade växter med frön. De var mycket vanliga på södra halvklotet under perm och vi känner till omkring 100 arter. Träden växte i glesa sumpskogar och kunde bli upp till 30 meter höga och en meter tjocka.

Det första fyndet av Glossopteris på Antarktis gjordes under Robert Scotts otursförföljda expedition 1912. Efter att ha misslyckats med att komma först till Sydpolen, hittade man på vägen tillbaka fossil av bland annat Glossopteris.

Trädet Glossopteris var vanlig i de permiska skogarna och blev stort, uppåt 30 meter högt.

Bild: Anders Rådén

Fyndet av Glossopteris bevisade att Antarktis en gång varit täckt av grönskande skogar. Eftersom samma fossil hittats i andra världsdelar, visade det att också Antarktis varit en del av superkontinenten Gondwana.

Trots att medlemmarna i expeditionen kämpade för sina liv, bar de med sig många kilo stenprover över isen, ända tills alla frös och svalt ihjäl.

Senare hittades expeditionens kvarlevor och stenproverna. De visade sig bli några av expeditionens viktigaste vetenskapliga fynd.

Fossilt löv av Glossopteris. Foto: Bengt Olofsson

Fossila blad av trädet Glossopteris blev expeditionens viktigaste fynd.

Foto: Bengt Olofsson

Deltagarna i Scotts expedition. Public Domain

Deltagarna i Scotts expedition till Sydpolen 1912.