Då och nu

De första fiskarna kallas rundmunnar eftersom de saknade käkar och inte kunde tugga födan. Ordovicium och silur var deras storhetstid på jorden, men deras släktingar finns kvar än idag. Det är pirålar och nejonögon som också saknar käkar.

De fossila rundmunnarna har klumpiga kroppar, oftast täckta med ett tjockt benpansar. De livnärde sig antagligen genom att dammsuga smådjur och annan föda från havsbotten. De hade också många gälöppningar till skillnad från dagens moderna fiskar.

Pansarrundmun,
  fossil.Foto: Ghedoghedo, cc-by-sa

En rundmun från ordovicium.

Foto: Ghedoghedo

Rundmun från ordovicium. Bild Nobu Tamura, cc-by-sa

Rekonstruktion av rundmun.

Bild: Nobu Tamura

Nutida rundmunnar är en liten grupp, ungefär 200 arter. De saknar käkar precis som sina fossila förfäder, och livnär sig främst som parasiter. De sitter fast på värddjuren och suger i sig deras kroppsvätskor.

Ett annat ålderdomligt släktdrag är att de har många gälöppningar, precis som de fossila rundmunnarna.

Vänster nejonöga, foto M Buschman, och höger pirål, foto Arnstein Ronning. Båda bilderna CC-BY-SA

Nejonöga till vänster, och pirål till höger är nutida käklösa fiskar.

Foto: M. Buschmann,
Arnstin Rønning