Ett märkligt fossil

De största djuren i de ordoviciska haven är de skalförsedda bläckfiskarna. Man hittar dem ofta som fossil och de kallas ortoceratiter. Du kan se flera mindre varianter i montern.

De flesta hade långa, raka skal som var uppdelat i gasfyllda kammare. Andra hade spiralvridna skal. Det fanns både små arter på ett par centimeter och enormt stora som kunde bli 8 meter långa. Vi tror att de var rovdjur och ekosystemens toppkonsumenter, som dagens stora hajar.

Ortoceratit i utställningen. Foto: Annica Roos, NRM

Ortoceratit, bläckfisk med skal från ordovicium.

Foto: Annica Roos

Fossil i golvet

Fossil av ortoceratit hittar man ofta i stengolv i trapphus, på järnvägsstationer eller museer - du kan hitta flera i museets entréhall och trappor. Du kan också hitta andra fossil som trilobiter och snäckor.

Ortoceratit i stengolv. Foto: Annica Roos, NRM

Fossil ortoceratit i museets trapphus.

Foto: Annica Roos

Golven och trapporna är nämligen gjorda av kalksten från ordovicium, ett mycket vanligt byggmaterial i äldre svenska byggnader. Kalkstenen är från Öland och bildades på en havsbotten för kanske 450 miljoner år sedan.

Kunde de simma?

Forskarna tror att de simmade baklänges som dagens bläckfiskar. Kanske levde de nära botten med det klumpiga skalet uppriktad. De kan då ha förflyttat sig över bottnen med armarna.

Skalet hade flytkamrar och på fossilen i montern ser du hur skalet är uppdelat. När djuret levde var kamrarna delvis fyllda med gas, som gav flytkraft och balans åt djuret. Samma byggnad hittar vi hos pärlbåten (släktet Nautilus), den enda nutida bläckfisk som har ett yttre skal.

Pärlbåt, Nautilus. Foto: Annica Roos, NRM

Skal av pärlbåt, den enda nutida bläckfisken som har ett yttre skal.

Foto: Annica Roos