Mångfald av växter

Voltzia hexagona

Under perm var det ett torrt klimat i Europa. Det här barrträdet hade nålliknande blad med en relativt liten yta för att minska risken för uttorkning. Kottarna skyddade fröna från uttorkning.

Sphenophyllum oblongifolium

Sphenophyllum var en fräkenväxt som hade ledade stjälkar. På varje led satt sex rundade trekantiga blad.

På fossil efter Sphenophyllum hittar man ofta många stjälkar tillsammans och forskare tolkar det som att de växte tillsammans i låga täta snår för att stödja varandra.

Sphenophyllum thonii

Sphenophyllum thonii hade rundade blad och växte antagligen i undervegetationen i en skog. Vissa andra arter hade krokliknande utskott på spetsen av bladen som gjorde att de kunde klättra på andra växter. De hade en fördel då de kom högre upp och fick på så sätt tillgång till mer solljus.

Gigantopteris nicotianaefolia

I tropikerna i Ostasien växte Gigantopteris nicotianaefolia i stora skogar.

De tillhörde en grupp växter som var mer komplexa än andra. Till exempel hade vissa blad omvandlats till klängen som gjorde att de kunde klättra på andra växter. Övriga blad hade bladnerver som var sammankopplade, så att växten effektivare kunde fördela vattnet i bladet och klara av hög avdunstning men också stå emot insektsangrepp bättre. 

Alethopteris conferta

Alethopteris conferta var en av flera trädormbunkar som levde i Europa. De fanns kvar som en rest efter de skogar av ormbunkar som dominerade under karbon. När klimatet ändrades i mitten av perm dog de ut.

Vissa av bladen kunde bli upp till en meter långa och bladen satt på stjälken till den trädormbunke där stammen fått namnet Psaronius.

Ullmannia bronii

När klimatet ändras är det vissa organismer som har bättre förutsättningar än andra att överleva. Bland de växter som klarade övergången från ett fuktigt klimat till ett torrare finns barrträden.

Ullmannia bronii, hade ganska små blad och små kompakta kottar och klarade det torrare klimatet bra. De små bladen och kottarna gjorde att mindre vatten avdunstade.

Gigantopteris lagrellii

Om du tittar noga på fossilet ser du små hål i bladen. Det är insekter som varit där och ätit. Med hjälp av just växtfossil kan forskarna även förstå utvecklingen av växtätande insekter som sällan bevaras som fossil.

Gigantopteris var en av de vanligaste växterna i de tropiska skogarna i Ostasien och därmed den viktigaste maten för insekter.  

Oligocarpia

För de mesta hittas bara fossil av små växtdelar. På detta unika ormbunksfossil är hela växten bevarad. Det gör det lättare att rekonstruera växten samt förstå hur den levde. Den var liten och levde i en skog intill en flod. Antagligen slets den upp vid en mindre översvämning, flöt med och sjönk till botten i en sjö där den begravdes och så småningom blev till fossil.

Plagiozamites oblongifolius

Många kottepalmer växte i ganska torra miljöer och då bevaras de inte så lätt som fossil. På så sätt finns det inte så många fossil att undersöka och därmed blir det svårare att till exempel ta reda på vilka andra växter de är släkt med. Men forskning pågår på denna art för att reda ut dess släktskap med andra växter.