Då och nu

Idag lever mer än 5 400 däggdjursarter på jorden. Variationen är enorm! Alltifrån pyttesmå näbbmöss till gigantiska valar, från snabba geparder till långsamma sengångare, arter som flyger, gräver, klättrar och simmar. De finns i nästan alla tänkbara miljöer – på land, i vatten och i luften.

Forskarna trodde länge att juratidens däggdjursarter var väldigt lika varandra, att de flesta var små och näbbmuslika insektsätare. Men nyare fossilfynd visar oss att de tidiga däggdjuren var mer olika varandra än vad man trott.

Stor variation

Morganucodon. Bild: Simon Stålenhag, NRM

Morganucodon, ett litet däggdjur från jura.

Bild: Simon Stålenhag

Många av juratidens däggdjur är små insektsätare som påminner om näbbmöss eller vesslor, som Morganucodon och Megazostrodon.

Megazostrodon. Foto: John Cummings, cc-by-sa

Megazostrodon, en insektsätare som påminner lite om en mus eller vessla.

Foto: John Cummings

Andra arter är mer specialiserade och delvis vattenlevande som den mullvadsliknande Haldanodon. I Kina har forskarna hittat ett 164 miljoner år gammalt fossil av ett vattenlevande däggdjur. Det liknar en bäver och har en bred bäverliknande svans, täckt med fjäll. 

Castorcauda. Bild Nobu Tamura, cc-by-sa

Castorocauda, ett bäverlikt däggdjur från juratiden.

Bild: Nobu Tamura

Vissa av juras däggdjursarter klättrar i träd och andra utvecklar breda hudveck längs kroppssidorna. De kan glidflyga korta sträckor, som dagens flygekorrar. Andra arter är springande rovdjur, asätare eller grävande termitätare.

Jättar

Elefanter, noshörningar, giraffer och flodhästar är dagens motsvarigheter till juratidens jättelika dinosaurier. Nutidens däggdjur har också delvis samma levnadssätt som dinosaurierna hade. Ändå kunde dinosaurierna vara så mycket som 20 gånger större.

Dinosaurier jämfört med moderna däggdjur. Bild Annica Roos, NRM

Jämförelser mellan de största dinosaurierna och de största landdjur som finns på jorden i dag.

Bild: Annica Roos

En viktig skillnad är att de stora dinosaurierna har ett ihåligt skelett med luftsäckar. Det gör dem lättare och förbättrar syreupptagningen när de anstränger sig. Att dinosaurierna inte slösar energi på att tugga födan kan också förklara att de kan bli så stora.

En annan orsak till att de blev så stora är troligen skillnaden i fortplantning, att dinosaurierna la många ägg medan dagens stora däggdjur föder några få levande ungar.


Få ungar eller många ägg

Ju större ett nutida däggdjur är, desto färre ungar föder det.

Infografik, få ungar eller många ägg. Bild: Annica Roos, NRM

Få ungar

Många ägg

Många vuxna men få ungar per vuxen.

Få vuxna, men många ungar per vuxen.

Mycket energi/tillsyn per unge för att tillräckligt många ska överleva.

Lite energi/tillsyn per unge, tillräckligt många överlever ändå.

Många vuxna behöver dela på maten, och de kan då inte bli hur stora som helst.

Det räcker med få vuxna som får tillgång till mycket mat, och kan bli jättestora.

Bild: Annica Roos

En elefant till exempel föder bara en eller två ungar åt gången. Det krävs mycket energi per unge, eftersom fostret utvecklas inne i moderns kropp och fosterutvecklingen är lång. Alla ungar som föds överlever inte heller till vuxen ålder.

Varje hona hinner bara föda ett litet antal ungar under sin livstid. Därför måste det finnas många elefanter som kan föda ungar, om arten ska kunna fortleva. Eftersom individerna behöver vara fler, begränsas tillgången till mat. Och med begränsad tillgång till mat så begränsas varje elefants storlek.

De stora dinosaurierna å sin sida lade många och förhållandevis små ägg. Djuren behövde inte satsa så mycket energi per unge. De fick många ungar, och därför behövde inte antalet vuxna individer vara så stort. Tillräckligt mångaungar överlevde och nådde vuxen ålder.

Eftersom det inte behövdes lika många vuxna individer för att tillräckligt många ungar skulle överleva, så var tillgången till mat större. Forskarna beräknar att varje jättedinosaurie kan ha haft tillgång till så mycket som 20 gånger mer mat än en elefant har!

Delfiner och fisködlor

De flesta av oss tycker nog att fisködlor och delfiner är lika. Var de nära släkt? Nej, delfiner är valar och alltså däggdjur. Fisködlorna var däremot kräldjur. Likheten beror på att båda anpassats till ett liv i havet.

Tabell med likheter och skillnader mellan delfin och fisködla. Bild: Annica Roos, NRM

Tabellen visar likheter och skillnader mellan
delfin nu och fisködla då.

Grafik: Annica Roos

Både delfiner och fisködlor har en strömlinjeformad, fiskliknande kropp. De har också en stjärtfena som driver dem fram genom vattnet. Med ryggfenan och de paddellika frambenen kan de styra i vattnet. Bakbenen är tillbakabildade, på samma sätt som hos valarna.

Fisködlorna utvecklade också förmågan att föda levande ungar. Som hos delfiner föds ungarna med huvudet sist, för att inte drunkna. Både fisködlor och delfiner har lungor och andas luft.

Ichtyosaur och defliner. Bild Simon Stålenhag, NRM. Foto: Mikol, cc-by-sa.

Fisködla och delfin liknar varandra i mycket.

Bild: Simon Stålenhag

Foto: Mikol

Men det fanns också skillnader. Delfiner orienterar sig med ekolod medan fisködlorna var beroende av sina stora ögon.

Dessutom utvecklades fisködlornas stjärtfena från en kräldjurssvans som rörde sig i sidled. Därför var stjärtfenan lodrät som hos fiskar, medan delfiner andra valar har en vågrät stjärtfena som slår upp och ner i vattnet.