Nya kräldjur

De landlevande kräldjuren ökar nu dramatiskt, både i antal arter och i antal individer.

Tre olika huvudgrupper av kräldjur utvecklas. Skillnaden mellan dem syns på antalet öppningar i kraniet bakom ögat. Öppningarna gör kraniet lättare och ger plats för framför allt käkmusklerna.

Anapsida kräldjur saknar öppningar i kraniet, och var troligen sköld­paddornas förfäder. De är vanliga under perm.

Synapsida kräldjur har en öppning. De är förfäder till däggdjuren, som också bara har en öppning i kraniet. Några av dem hade morrhår och kan ha utvecklat päls. Dessa däggdjurslika kräldjur dominerade under perm.

Diapsida kräldjur har två öppningar i kraniet. Dessa kräldjur ger upphov till både ödlor, ormar, krokodiler, dinosaurier och fåglar. De är ovanliga under perm men blir allt vanligare under nästa period, trias.

Växtätarna kommer

Under karbon, tidsperioden före perm, är kräldjuren som lever på land rovdjur och insektsätare, trots att det fanns gott om växter på alla kontinenter. Men under perm började flera grupper med ryggradsdjur att äta växter.

För att äta växter krävs anpassningar av tänderna. Före perm hade kräldjuren spetsiga och vassa tänder, men nu förändras de och blir tänder att tugga med. Djuren kan börja äta växter, en föda som de inte hade utnyttjat så mycket tidigare. Ökad tillgång till föda gör att antalet individer kan öka och att djuren kan bli större.

Den tre meter långa Bradysaurus är en av periodens största växtätare, du ser den framför dig. Men det fanns ännu större.

Hos andra, små växtätare utvecklas också nya sätt att leva. Några arter är tvåbenta och liknar ödlor, några ser ut som råttor och kan gräva ner sig i marken.

Katastrof och massdöd

I slutet av perm inträffar en förändring i klimatet som leder till det hittills största massutdöendet på vår planet. Så mycket som 95 % av alla jordens arter kan ha utplånats. Utdöendet sker inte i ett slag, utan stegvis under cirka en miljon år. Olika djurgrupper drabbas vid olika tillfällen.

De största utdöendena verkar ske i haven. Trilobiter, många koraller och rovfiskar hör till de grupper som dör ut, medan musslor, snäckor och kräftdjur överlever.

Vad som orsakar detta har diskuterats länge. En tänkbar förklaring är enorma utsläpp av koldioxid och metan från vulkaner. Följden blir en häftig växthuseffekt och en snabb höjning av temperaturen.

Medeltemperaturen beräknas ha stigit enormt mycket på bara 10 000 år, vilket kan ha fått havsströmmarnas cirkulation att rubbas.

Utsläppen kom förmodligen från våldsamma vulkaniska aktiviteter som pågick under lång tid. I Sibirien finns spår efter jättelika vulkanutbrott i form av kilometertjocka lager stelnad lava. De täcker en yta som är fem gånger större än Sverige. Lavan är från slutet av perm och utbrotten verkar sammanfalla exakt med massutdöendet.

En annan förklaring till permkatastrofen är meteoritnedslag med surt regn och snabbt växlande syrehalter som följd. Ännu en teori är ändrade havsströmmar och en sjunkande havsyta i samband med att jättekontinenten Pangea bildas.