Fröväxterna är vinnare

Den gradvisa förändringen mot ett torrare klimat under perm gynnar de växter som fortplantar sig med frön. De har flera fördelar framför sporväxter som ormbunkar, fräken- och lummerväxter.

Fröväxterna blir högre och har starkare stammar och blad. Därför kan de fånga in solljus bättre.

Fortplantning blir också effektivare. Eftersom de inte var beroende av vatten kan pollenkornen spridas med vinden. Hos växterna utvecklas också olika skyddande fröhöljen, kottar och andra skydd mot uttorkning.

Mängder av kräldjur

De första ryggradsdjuren på land är rovdjur och insektsätare. Trots att det finns gott om växter på alla kontinenter så finns det inga växtätare bland dem. Men flera grupper av ryggradsdjur börjar allteftersom att äta växter.

Det beror på att tänderna har förändrats så att de kan tugga växterna, och att matsmältningssystem har anpassats för att smälta maten. De djur som kan utnyttja den lättillgängliga växtfödan behöver inte slösa energi på att jaga bytesdjur – de får en fördel jämfört med rovdjuren.

Resultatet blir att växtätarna ökar i både antal och storlek. Det leder i sin tur till mer mat åt rovdjuren, så att också de ökar i antal.

Växtätarnas inträde på scenen startar alltså en kedjereaktion som leder till en helt ny mångfald i jordens ekosystem på land. Här fanns nu mängder av både insektsätare, växtätare och rovdjur bland kräldjuren. 

Groddjuren är förlorare

Groddjur är beroende av vatten för att lägga sina ägg och de överlever inte utan vattensamlingar. Därför försvann de från kontinenternas varmare och torrare delar. De blev i stället undanträngda till fuktiga, tropiska skogar längs kusterna.

De ödlelika kräldjuren kunde däremot erövra alla slags miljöer, tack vare att de lade ägg med skal som klarade torka.