Under ediacara dyker de första flercelliga djuren upp. I periodens slut kommer också små maskliknande varelser som är de första djur som kan röra på sig.
Den biologiska mångfalden är låg under ediacara, forskarna har bara hittat ett hundratal olika arter.
De tidigaste organismerna under perioden är visserligen flercelliga, men de påminner mest om små säckar som består av veckade membran.
Dessa primitiva organismer har varken mun, tarmkanal eller andra inre organ. Istället är de beroende av att ta upp näring direkt genom huden. De veckade, tunna hinnorna i membranen ökar ytan som kan ta upp näring.
Mot slutet av perioden kommer de första ”riktiga” djuren som bland annat hade muskler och tarmkanal.
Under ediacara utvecklas de första djuren som kan röra sig aktivt. Därför kunde de själva leta reda på mat och partners. De har ett inre vätskeskelett och muskler, ungefär som maskar.
De här djurens aktivitet lämnade fossila spår i sedimenten på havets botten. De fossila spåren visar att de antingen rör sig glidande ovanpå havsbottnen, eller grävande i de översta millimetrarna av bottnen.
Spårens storlek och form gör att vi tror att de första rörliga djuren är små och maskliknande. Men ingen har hittat fossil av själva djuren.