Hur och varför

Flercelliga djur behöver ha gott om föda och syre, vilket inte fanns vid de föregående perioderna.

De primitiva organismerna som finns under ediacara dör så småningom ut, antagligen på grund av att miljön på havsbotten förändrades.

Maskarna klarar sig bättre, och anses vara förfäder till alla senare djur. Allt tyder på att de finns redan nu. Fossila spår efter djuren visar att de kunde förflytta sig

Syre och mat

Det är först vid den här tiden som det finns tillräckligt mycket syre i havsmiljön för att djur ska överleva, kanske lika mycket syre som idag.

Det finns också tillräckligt mycket näring i form av de mattor av bakterier som täcker havsbottnen. Bakteriamattorna binder sedimentkornen och gör att havsbottnen blir styv.

De allra flesta djuren under ediacara är anpassade till den här miljön och lever liggande ”mitt i maten”. Visst låter det bekvämt?

Rörliga djur

Foto på modell av Dickonsonia costata.

Det verkar som om en del organismer senare under ediacara kan förflytta sig över havsbottnen. Det är en fördel eftersom de kunde söka föda över större ytor.

Modell av Dickonsonia costata. Djuret varierar i storlek, från fyra millimeter till cirka en och en halv meter. Förflyttas stegvis över havsbotten.

Foto: Bengt Olofsson

Foto på modell av Dickonsonia costata.

Modell av Dickonsonia costata. Djuret varierar i storlek, från fyra millimeter till cirka en och en halv meter. Förflyttas stegvis över havsbotten.

Foto: Bengt Olofsson

Forskarna tolkar fossila spår som att djur som Dickinsonia stegvis flyttas till nya platser, med hjälp av havs­strömmar och vågor. Där ligger de sedan stilla tills all näring i bakteriemattorna sugits upp.

Varför försvinner de?

Ediacaraperiodens säckliknande organismer dör så småningom ut. De ”riktiga” djuren som liknar maskar klarar sig bättre. Det kan ha att göra med en genomgripande förändring av havsbotten i början av nästa tidsperiod, kambrium.

Antalet nya krypande och grävande organismer ökar då enormt. Deras aktivitet försvagar de bakteriemattor som täcker havsbottnen, bottensedimentet rörs om och havsbotten blir mjuk.

Detta kan vara förklaringen till organismerna under ediacara försvinner - de klarar inte de nya, mjukare bottenförhållandena, där de riskerar att sjunka ner.

Våra anfäder

Allt tyder på att maskarna finns redan under ediacaratiden. Det saknas fossil och vi vet inte exakt hur de såg ut, men det kan ha varit de som lämnat grävspår efter sig på havsbotten.

Forskarna anser att maskarna är förfäder till alla senare djurgrupper, inräknat människan. Människans anfäder fanns alltså redan för nästan 600 miljoner år sedan.

Det här är den första djurgrupp som har fram- och bakände, en hjärna och en kropp som består av tre skikt: tarm, hud och ett tredje skikt där emellan. Alla andra djur liknar därför maskarna med två undantag: nässeldjur och svampdjur. Dessa är enklare byggda, består bara av tarm och hud, och vi tror att de utvecklades före maskarna.

Bild på daggmask.

Säg hej till din anfader nästa gång du möter en mask!

Bild: Holger Casselman