Varför utvecklade djuren skelett av ben och varför började växterna ta sig upp på land? Forskarna har inga säkra svar, men troligen har det inneburit någon fördel i kampen för att överleva.
Till skillnad från kalkskalen på musslor och bläckfiskar är de första fiskarnas skelett uppbyggda av benvävnad. Benvävnad innehåller fosfat som är ett viktigt ämne för djurens ämnesomsättning. Fosfatet i skelettet kan ha använts som depå om djuret riskerade att drabbas av fosfatbrist.
Skelett av ben kan också ha varit en fördel i sura miljöer. Ett skal av benvävnad är motståndskraftigare än kalkskal som riskerar att lösas upp.
För en växt som utvecklats i vatten måste ett liv på land vara som att hamna på en främmande planet. Det krävs flera anpassningar för ett liv i den nya miljön.
Växten ska klara uttorkning och tåla solens skadliga UV-strålning. Forskarna har hittat ett skyddande vaxlager i fossila cellstrukturer från perioden. Det liknar vaxlagret hos dagens växter och fungerar ungefär som vår hud. Detta visar att de första landväxterna hade ett skydd mot uttorkning och skadlig UV-strålning.
Nutida växters blad har också ett skyddande vaxlager som skyddar mot uttorkning.
En växt behöver också kunna ta upp vatten och tillgodogöra sig koldioxid och syre. Detta vatten- och gasutbytet kan ha skett direkt genom de tunna cellväggarna, på samma sätt som hos dagens mossor.