Evolutionen har inte något mål, utan kan gå åt alla möjliga håll, beroende på vilken anpassning som är bäst just för tillfället. Ett exempel på det finns bland de första fyrfotingarna. De hade inte mer än hunnit upp på land när vissa arter började anpassa sig till ett liv tillbaka till vattnet.
Ryggradsdjurens steg från vattenliv till landliv var en utdragen process, som krävde många anatomiska förändringar. Ändå visar fossilfynd att redan i början av karbon hade flera grupper av groddjur åter anpassat sig till ett liv i vatten.
Det här groddjuret (Crassigyrinus) från början av karbon är den första kända fyrfotingen som visar en återgång till ett liv i vatten. Frambenen är tillbakabildade och bakbenen små.
Bild: Nobu Tamura
Bland annat hade benen helt eller delvis reducerats. Samma sak hände senare hos kräldjur som fisködlor och svanödlor och däggdjur som valar och sälar.
Egenskapen att ha fem tår eller fingrar är också ett exempel på att evolutionen inte har något mål. Tidigare under jordens historia fanns det fyrfota ryggradsdjur med sex tår eller ännu fler, men de dog ut under karbon. Kvar blev de djur som hade fem tår och fem fingrar på varje lem.
Visste du förresten att just det här med antalet tår och fingrar kan kopplas till matematikens decimalsystem med talet 10 som bas? Antagligen beror detta på att vi använde just våra tio fingrar att räkna med. Därför kan man säga att vår matematik är ett arv från karbontiden.