Hur och varför

Under krita trängs några djurgrupper undan medan andra har framgång. Samtidigt utvecklas nya rovdjur. Den här omvälvande förändringen påbörjades under de föregående tidsperioderna, men nu når den sin höjdpunkt.

Fossil armfoting. Foto: Bengt Olofsson, NRM

Djurgrupper som armfotingar sitter fast i underlaget och kan inte fly undan kritas nya rovdjur.

Foto: Bengt Olofsson

Framför allt handlar det om tillgång till föda. Nya typer av encelliga alger utvecklas, som gör att det fanns mer mat i haven. Ökad algproduktion förändrar de marina ekosystemen och sammansättningen av arter. Förändringarna är omfattande, och ett bra exempel på evolution.

Förlorarna i havens evolutionära kamp blir djurgrupper som armfotingar och sjöliljor som sitter fast i underlaget och alltså inte kan förflytta sig. De kan inte gräva ner sig som musslor och sjöborrar och har därför svårt att undkomma sina fiender.

Fossil krabba. Foto: Bengt Olofsson, NRM

Tack vare fossil kan vi följa hur effektiva klor utvecklas hos bland annat krabbor...

Foto: Bengt Olofsson

Vinnarna i den näringsrika miljön är de rörliga och mer ”köttiga” djurgrupperna som musslor, snäckor och sjöborrar. De har en hög ämnesomsättning, växer fort och ökar snabbt i antal.

Detta medför i sin tur att rovdjuren får tillgång till mer föda och att också de blir fler och artrikare. Anpassningar hos nya rovdjur som fisködlor och kräftdjur, resulterar i fler anpassningar hos bytesdjuren.

Vi kan spåra en rad snabba förändringar, styrda av konkurrensen mellan rovdjur och bytesdjur.

...och hur förstärkt skal hos olika snäckor ger dem bättre chanser att överleva.

Foto: Bengt Olofsson

Tydligast syns denna evolution hos kräftdjur och snäckor. Tack vare fossil kan vi följa hur effektiva klor utvecklas hos kräftor och krabbor, som kan krossa och sönderdela bytesdjurens skal.

Utveckling av klor leder i sin tur till att snäckor får skal som är svårare att öppna eller krossa. Dessa snäckor har bättre chanser att överleva.