Hur och varför

Framför allt handlar det om tillgång till föda. Nya typer av encelliga alger utvecklas, som gör att det fanns mer mat i haven. Ökad algproduktion förändrar de marina ekosystemen och sammansättningen av arter. Förändringarna är omfattande, och ett bra exempel på evolution.

Förlorarna i havens evolutionära kamp blir djurgrupper som armfotingar och sjöliljor som sitter fast i underlaget och alltså inte kan förflytta sig. De kan inte gräva ner sig som musslor och sjöborrar och har därför svårt att undkomma sina fiender.

Vinnarna i den näringsrika miljön är de rörliga och mer ”köttiga” djurgrupperna som musslor, snäckor och sjöborrar. De har en hög ämnesomsättning, växer fort och ökar snabbt i antal.

Detta medför i sin tur att rovdjuren får tillgång till mer föda och att också de blir fler och artrikare. Anpassningar hos nya rovdjur som fisködlor och kräftdjur, resulterar i fler anpassningar hos bytesdjuren.

Vi kan spåra en rad snabba förändringar, styrda av konkurrensen mellan rovdjur och bytesdjur.

Tydligast syns denna evolution hos kräftdjur och snäckor. Tack vare fossil kan vi följa hur effektiva klor utvecklas hos kräftor och krabbor, som kan krossa och sönderdela bytesdjurens skal.

Utveckling av klor leder i sin tur till att snäckor får skal som är svårare att öppna eller krossa. Dessa snäckor har bättre chanser att överleva.