Då och nu

I våra samlingar finns en hel del fossil av pansarhaj. Bland dem har forskare bland annat hittat honor med embryon i magen. Tack vare den forskningen vet vi att inre befruktning fanns redan för 400 miljoner år sedan.

Pansarhaj som föder unge. Bild: Brian Choo

Navelsträngen är ett bevis för att pansarhajen födde
levande ungar.

Bild: Brian Choo

Idag har alla landlevande ryggradsdjur och en del fiskar inre befruktning.

Under devon utvecklades tårna hos de fyrfota ryggradsdjuren. De tidigaste fyrfota groddjuren hade alla åtta tår på varje fot. Därefter har de successivt reducerats till sju och sex tår.

Skelett från par- och uddatåiga djur. Foto: Annica Roos, NRM

Från vänster: häst som bara har en tå kvar, kamel och hjort har två tår som alla dagens hjortdjur, tapir har tre tår, och sist peccarysvin med fyra tår.

Foto: Annica Roos

Efter devontidens slut har ingen landlevande fyrfoting haft fler än fem tår eller fingrar, alltså som vi själva har. Hos en del grupper har antalet i stället minskat på grund av anpassningar till olika miljöer.

De här skillnaderna i antalet tår är ett bra exempel på evolution genom naturligt urval. Under vissa förutsättningar har få tår varit det bästa, under andra förhållanden har djuren med fler tår haft störst chans att överleva.