Under 1900-talet var vi på Naturhistoriska riksmuseet världsledande på forskning om fiskar från devon och de tidigaste fyrfota ryggradsdjuren. Därför har vi en av världens största samlingar av devoniska fiskar.
Professor Erik Stensiö och hans kollegor gjorde redan på 1930‑talet detaljerade undersökningar av fossila pansarhajar och kvastfeningar.
Genom att stegvis slipa ner fossila fiskskallar och noggrant dokumentera varje snittyta, kunde de undersöka fiskarnas hjärnor och nervbanor på ett sätt som ingen gjort tidigare.
Därefter tillverkade de förstorade vaxmodeller av de fossila fiskarnas nervsystem. Genom att jämföra dem med nu levande fiskars hjärnor, kunde de lista ut hur de var släkt med varandra.
Vaxmodell av Eustenoptheron. En tidig 3D-utskrift!
Foto: Annica Roos
Erik Stensiös efterträdare, Erik Jarvik hittade den allra första devoniska fyrfotingen, groddjuret Ichthyostega på Grönland. Hans forskning var ett viktigt bidrag till kunskapen om övergången från fisk till de första fyrfota djuren. Du kan se en Ichthyostega framför dig.
Idag finns avancerad skiktröntgen, 3D-skanner och annan utrustning som forskarna använder.
Kvastfeningar och lungfiskar är två ålderdomliga fiskgrupper från perioden devon.Vi har länge trott att kvastfeningar är de landlevande ryggradsdjurens närmaste släktingar. Men det har visat sig vara fel.
En ny DNA-studie visar att det är de nu levande lungfiskarna som är de närmaste släktingarna till alla ryggradsdjur som lever på land. Dessa nutida lungfiskar lever i sötvatten i Sydamerika, Afrika och Australien och det finns sex arter.
Nutida lungfisk, nära släkt med alla landlevande ryggradsdjur.
Foto: Mathae