En blomstrande värld

Växter med frön fanns redan under devontiden. Nu, 240 miljoner år senare, utvecklas de första blommande växterna.

I början av krita är de fortfarande ovanliga. De flesta är små örter eller buskliknande växter med oansenliga blommor som pollineras av insekter. Men så drar en enormt kraftig utveckling av arter igång.

Ormbunkar, kottepalmer och ginkgoväxter trängs undan. I mitten av perioden dominerar blomväxter de flesta ekosystemen, och i slutet är nästan alla dagens grupper av blomväxter utvecklade.

Den främsta orsaken till denna fantastiska evolutionära framgång är uppkomsten av just blomman.

De första blomfynden

De allra äldsta fossilen av blomväxter är från början av krita och de går att hitta bland annat i Skåne. Blommorna är små och ofta mycket väl bevarade med både blomblad, pistiller och ståndare med pollenkorn kvar.

Den som först upptäckte de här fossilen var Else Marie Friis, professor här på museet. Hennes fynd förändrade helt vår kunskap om de första blommande växterna.

Tidigare trodde vi att de första blommorna var träd med stora blommor som påminner om magnolians. Nu vet vi att de tidigaste blomväxterna var små örter med miniatyrblommor.

Det stora utdöendet

Krita avslutas med ett av de största massutdöendena som inträffat på jorden. Kanske utplånas så mycket som 75 % av jordens alla växt- och djurarter.

Flygödlor, svanödlor och alla dinosaurier - utom fåglarna - dör ut helt. I haven försvinner många djur som levde nära havsytan, som bläckfiskgruppen ammoniter. Många växtarter dör också ut.

Det finns minst 20 olika förklaringar till detta massutdöende. Den vanligaste teorin utgår från ett enormt meteoritnedslag i Mexiko för ungefär 66 miljoner år sedan.

Jordens träffades då av en asteroid ungefär 100 gånger så stor som arenan Globen. Asteroider är stora stenar i vårt solsystem. Om de kommer ur sin bana runt solen, kan de slå ner på jorden. De kallas då meteoriter.

Ett meteoritnedslag av den storleken kan få enorma följder. Väldiga moln av stoft och ånga, vatten som slungas upp i jättelika tidvattenvågor, jordbävningar och långvariga, sura regn. Massblomning av alger och syrebrist i haven gör att näringskedjor kollapsar totalt.

När himlen förmörkas av stoftet under lång tid försvinner solens ljus och värme. En asteroidvinter uppstår, kanske med korta istider. En stor del av jordens växter dör ut. Utan växter som föda svälter de växtätande djuren, och efter dem svälter köttätarna.

Kratern utanför Mexiko har samma ålder som utdöendet. Det som också stöder denna teori är ett tunt asklager i berggrunden, precis på gränsen mellan krita och nästa period tertiär. Just det lagret innehåller ovanligt stora mängder av metallen iridium. Metallen är mycket sällsynt på jorden, men vanligare i meteoriter.

Det finns som sagt många fler teorier kring vad som orsakar det stora utdöende. En bygger på att en stor stjärna ska ha exploderat i närheten av vårt solsystem.

En sådan explosion kan ha sänt ut stora mängder farlig strålning som träffade jorden. Det skulle kunna förklara varför främst landlevande organismer och de som levde nära ytan i haven dog ut.

Enligt en annan teori ska en dramatisk klimatförändring ha inträffat när kontinenterna gled isär allt mer. Det kan ha lett till ändrade havsströmmar och vindmönster, jordbävningar och vulkanutbrott.

Effekten blev extremt snabba klimatförändringar mellan värme och kyla. Ännu en teori menar att en ovanligt smittsam sjukdom kan ha drabbat en stor del av jordens varelser.

Kanske är svaret på varför så många arter dog ut samtidigt en kombination av många samverkande orsaker.