Många nya däggdjursgrupper

De första däggdjuren utvecklades ungefär samtidigt som dinosaurierna. De fanns alltså på jorden i många miljoner år innan det stora utdöende då nästan alla dinosaurier dog ut. Framför allt var dessa tidiga däggdjur nattaktiva smådjur som levde i skuggan av dinosaurierna.

Men när så gott som alla de stora landlevande djuren dör ut vid kritas slut, så öppnas nya nischer för däggdjuren. De kan nu utnyttja de resurser som dinosaurierna hade levt av. Följden blir en kraftig utveckling av nya däggdjursgrupper.

Valarna

Valarna lever hela sitt liv i vatten, men de utvecklades från landlevande växtätare. Denna evolution är ett av flera exempel på hur landlevande ryggradsdjur anpassats till ett liv i vatten. Fisködlor, svanödlor och mosasaurier gjorde var och en liknande resor under trias och krita. Nu under paleogen och neogen är det valarnas tur.

Anledningen till att djuren återvänder till havet är att det finns gott om mat där. Men livet i havet ställer krav på djuren:

• De behöver kunna ta sig fram effektivt i vattnet och valarnas bakdel utvecklas till en stjärtfena att simma med.
• Bakbenen tillbakabildas och frambenen utvecklas till fenor att styra med.
• Samtidigt utvecklar valarna nya sätt att orientera sig med ekolod.
• Deras sätt att föda ungar och dia dem förändras också. Valarnas ungar föds med huvudet sist för att inte drunkna under födseln. Ungarna diar inte heller, utan honans mjölkörtlar sprutar ut mjölk med seg konsistens — som tandkräm! — in i ungens mun för att den inte ska spädas ut i havsvattnet.
  

Kameler

Kamelerna är en berest djurgrupp. De utvecklas först i paleogenperioden i Nordamerika. I neogen sprids de över världen, inledningsvis till Asien, Europa och Afrika via Berings Sund. Sedan, när landkontakten Panamanäset bildas, fortsätter de spridas över till Sydamerika.

De ursprungliga kameldjuren i Nordamerika dog senare ut och idag finns de bara kvar i Afrika och Asien (kameler och dromedarer) och i Sydamerika (lamadjur).

Kameldjurens utbredning idag är alltså ett resultat av två saker: dels förändringar i kontinenternas läge och utseende som gjorde det möjligt för dem att sprida sig till nya områden, och dels utdöenden som isolerar de arterna som är kvar ifrån varandra.

Det här är ett vanligt mönster i evolutionen under paleogen och neogen. När kontinenternas lägen förändras får organismer av olika slag möjlighet att sprida sig till nya områden. Nya arter kan utvecklas och andra dör ut när de utsätts för nya konkurrenter.

Förbindelsen mellan Nord- och Sydamerika är ett välkänt exempel. När Panamanäset bildas för cirka 3 miljoner år sedan sprids olika djurgrupper som varit isolerade på den ena kontinenten till den andra. Till exempel sprids hästar, kameler och olika rovdjur från nord till syd. Färre arter sprids åt andra hållet, men bältdjur och opossum är ett par exempel.