I paleogen och större delen av neogen är Sydamerika en isolerad kontinent. De moderna rovdjuren, carnivorerna, kan inte sprida sig dit, och istället utvecklas olika pungdjur och fyller rovdjurens nisch.
Det finns till exempel sabeltandade pungdjur, Thylacosmilus, och punghyenor, Borhyaena.
Det sabeltandade pungdjuret Thylacosmilus är ett av de rovdjur som utvecklas i Sydamerika när kontinenten fortfarande var isolerad från övriga världen.
Bild: Rom-diz (Public Domain)
Detta ändras när Panamanäset bildas mellan Nord- och Sydamerika för ungefär 3 miljoner år sedan. Däggdjur från norr, som jaguar och björn, tar sig nu över till Sydamerika. Eftersom pungdjuren inte kan försvara sig mot de nya rovdjuren dör de flesta ut.
Du kanske känner till att bärnsten är fossil kåda? Det mesta av den bärnsten vi hittar i vår del av världen kommer från Baltikum och Polen, och är ursprungligen kåda från de träd som växte där för ungefär 50 miljoner år sedan.
De träd som växte i Polen och Baltikum för 50 miljoner år sedan är släkt med en cypress som idag bara finns i Japan.
Bild: Otto Frello
Med hjälp av genetiska studier av kådan vet vi att dessa baltiska träd är släkt med arten Japansk cypress, som idag bara växer i Japan. Men det är inte helt klart varför så mycket bärnsten bildas just där och då. En teori är att en sjukdom gjorde så att träden producerade extra mycket kåda.
Ibland hittar man delar av växter, insekter eller andra djur inneslutna i bärnstenen. De fastnade antagligen i den klibbiga kådan och kapslades sedan in av ny kåda. Dessa fossil är ofta oerhört väl bevarade, och hör därför till de mest fullständiga fossila organismer som vi känner till.
Olika organismer i baltisk bärnsten: snäcka, myra, ekblomma, insektsvingar och en skalbagge. Just fossil bevarade i bärnsten är oftast otroligt väl bevarade.
Bilder: Mizgiris Amber Museum, Litauen
Nederst, skalbaggen: Thomas Quine, cc by-sa