Sabeltandade pungdjur i Sydamerika

I paleogen och större delen av neogen är Sydamerika en isolerad kontinent. De moderna rovdjuren, carnivorerna, kan inte sprida sig dit, och istället utvecklas olika pungdjur och fyller rovdjurens nisch.

Det finns till exempel sabeltandade pungdjur, Thylacosmilus, och punghyenor, Borhyaena.

Detta ändras när Panamanäset bildas mellan Nord- och Sydamerika för ungefär 3 miljoner år sedan. Däggdjur från norr, som jaguar och björn, tar sig nu över till Sydamerika. Eftersom pungdjuren inte kan försvara sig mot de nya rovdjuren dör de flesta ut.

Bärnsten från Baltikum

Du kanske känner till att bärnsten är fossil kåda? Det mesta av den bärnsten vi hittar i vår del av världen kommer från Baltikum och Polen, och är ursprungligen kåda från de träd som växte där för ungefär 50 miljoner år sedan.

Med hjälp av genetiska studier av kådan vet vi att dessa baltiska träd är släkt med arten Japansk cypress, som idag bara växer i Japan. Men det är inte helt klart varför så mycket bärnsten bildas just där och då. En teori är att en sjukdom gjorde så att träden producerade extra mycket kåda.

Ibland hittar man delar av växter, insekter eller andra djur inneslutna i bärnstenen. De fastnade antagligen i den klibbiga kådan och kapslades sedan in av ny kåda. Dessa fossil är ofta oerhört väl bevarade, och hör därför till de mest fullständiga fossila organismer som vi känner till.