Tidiga landväxter utvecklade kärl som ledde vatten och gav växten stadga.

Archaeopteris halliana

Archaeopteris var en av de första växterna som var stort som ett träd. De kunde, precis som träd idag, lägga till nya vattenledande celler till den yttre delen av stammen. Då stärks stammen och växten kan bli högre.

Cephalopteris major

Denna tidiga ormbunke-liknande växt hade grenar som såg olika ut. På några satt det sporgömmen och på andra hade grenarna plattats ut och mer börjat likna blad.

Jurinodendron kiltorkense

Jurinodendron, som var en lummerväxt, kunde bli storvuxen tack vare att den hade en korkliknande vävnad, som fungerade som stöd, i den yttre delen av stammen.

Förmågan att bli höga som träd utvecklades hos flera helt olika växtgrupper.

Protobarinophyton lindlarensis

På fossilet ser du den bladlösa stjälken och den njurformade del där sporerna satt. Protobarinophyton hade sporer i två olika storlekar som visar ett mycket, mycket tidigt steg mot utveckling av honliga och hanliga könsceller.

Flera grupper utvecklade två olika storlekar på sporerna. I en grupp av dessa tidiga ormbunke-liknande växter ledde det till utvecklingen av frön.

Rellimia thomsonii

Busken Rellimia thomsonii var en av de tidigaste växterna som la till en ny ring av kärlvävnad varje år, precis som några av dagens buskar gör.

De hade fortfarande sporer istället för frön och pollen. De tillhör en grupp växter som är föregångare till de nakenfröiga växterna.

Hyenia elegans

Hyeniaelegans är en tidig släkting till ormbunkar. Den förökade sig, precis som dagens ormbunkar, med sporer.

Parka decipiens

Parka växte på fuktig mark, samtidigt som de tidigaste kärlväxterna. De var cirka 7 centimeter i diameter och hade ett mönster av cell-liknande fack på ytan där sporerna kanske satt.

Fossil efter Parka har väckt intresse hos biologer, eftersom de bär en stor likhet med några grönalger som anses vara nära besläktade med landväxternas förfäder.

Aglaophyton major, Rhynia gwynne-vaughanii

De mörka rören du ser på fossilen är stjälkar av enkla, tidiga landväxter. De blev som mest 30 centimeter höga. Växterna är så välbevarad att man kan se enstaka celler och på några av dem kan forskarna med hjälp av mikroskop studera de första bevisen på samspel mellan djur, växter och svampar.

Sawdonia ornata

Sawdonia tillhör en utdöd grupp av tidiga landväxter som är släkt med lummerväxter.  De var bland de första växterna där forskarna kunde se att de växte genom att rulla ut topparna på grenarna.

Zosterophyllum rhenanum

Zosterophyllum rhenanum växte troligen i vattnet vid strandkanten. Den är en av flera bladlösa och lågväxande tidiga landväxter som är nära släkt med dagens lummerväxter.

Okänd

Ibland kan det vara svårt att tolka fossil. Från början beskrevs det här fossilet som ett avtryck av en alg. Men senare forskning hittade inga spår efter till exempel blad eller sporer som borde finnas i ett växtfossil. Idag tror forskarna att det är en naturlig avgjutning efter ett ryggradslöst djur och inte alls någon växt!

Jurinodendron kiltorkense

Ytan på denna lummer täcks av många bladärr. De visar att när växten blev äldre och högre fälldes de nedersta bladen och nya blad växte ut högre upp på trädet

Archaeopteris halliana

Archaeopteris var de första växterna som hade flera bladnerver i bladet. Bladen utvecklades från stammen, antagligen genom att flera små grenar sammanvävdes till ett större, tillplattat blad, en process som kallas Telome Theory.

Psilophyton

Psilophyton burnotense fanns under tidiga devon och hade tunna smala grenar. Den var något högre än sina tidigare släktingar men de hade fortfarande inte blad eller riktiga rötter.