Krithavets skånska skärgård

Belemnellocamax

Belemniter, en sorts bläckfiskar, var vanliga under jura och krita. De såg ut ungefär som våra dagars 10-armade bläckfiskar. I bakkroppen hade de en del som kallas rostrum och som ofta bevaras som fossil. Rostrum fungerade som en motvikt när djuret simmade och hjälpte bläckfisken att styra rakt.

Hajtand

Det innanhav som täckte Kristianstad bassängen i Skåne under yngre krita var ett himmelrike för hajar. Där fanns mer än 40 arter av makrillhaj, tjurhuvudhaj, pigghaj, tigerhaj och havsänglar liksom flera andra fiskarter.

Den största hajen var en sex meter lång Cretoxyrhina, ett rovdjur som konkurrerade med de marina kräldjuren om stora byten.

Echinocorys

Echinocorys var en sjöborre med många små taggar som levde delvis nedgrävd i havsbotten och plöjde sig fram med sina många, små tubfötter. På sin väg plockade den upp mikroorganismer och annat ätbart ur sanden och leran.

Acutostrea

Denna mussla levde i en mangrove-liknande miljö vid en flodmynning i det varma, subtropiska hav som täckte nordöstra Skåne under krita. Det satt fast på en gren eller luftrot från en mangroveliknande växt. Eftersom det ena skalet växte runt grenen, bevarade musslan ett slags avtryck av sin värdväxt.

Diplodetus

Sjöborrar av släktet Diplodetus levde helt nergrävda i sanden på havsbotten och grävde tunnlar under havsbotten på jakt efter små organismer och döda växtdelar.

Terebratula

Denna armfoting hade en kort, tjock fot som stack ut genom hålet i det skal som var störst. Foten, som höll upp hela skalet, var fästad på klippor eller andra hårda ytor. På så sätt kunde armfotingen konkurera om platsen med andra arter medan den filtrerade sin mat från havsvattnet.

Magas

Magas hade en kort, bred fot och satt fast i klungor på andra skal en bit ut från land. Skalen är ofta lite sneda, vilket kan betyda att de hade det trångt om utrymmet. Inuti skalet fanns en lång arm med många små tentakler som filtrerade matpartiklar ur havsvatten.

Rastellum

Rastellum diluvianum var ett stort ostron som levde i varma hav över stora delar av världen. Denna art levde en bit från den klippiga stranden och mängder av individer byggde upp stora ostronbankar. Skalen slöts tätt med den sågtandade skalkanten och rovdjur fick svårt för att bända isär dem.

Rastellum

Rastellum diluvianum var ett stort ostron som levde i varma hav över stora delar av världen. Denna art levde en bit från den klippiga stranden och mängder av individer byggde upp stora ostronbankar. Skalen slöts tätt med den sågtandade skalkanten och rovdjur fick svårt för att bända isär dem.

Scanisaurus

Kotorna är typiska för svanödlor. Om du jämför storleken på kotorna med svanödlan Thalassomedon som du ser framför dig är det lätt att se att Scanisaurus var mycket mindre.

Scanisaurus, betyder "Skåne ödla", och levde under yngre krita i ett innanhav som idag är Kristianstad-bassängen. De levde förmodligen på fisk, som de konkurrerade med hajarna om.

Trisalenia

Trisalenia var en sjöborre som levde nära kusten. Den kröp fram över havsbotten på små rörliga tubfötter och skrapade i sig alger från stenar och skal.

Till skydd mot rovdjur hade den långa kraftiga taggar, men eftersom sjöborrarnas taggar sitter ganska löst brukar de falla av när sjöborrar blir fossil.

Taggar från Trisalenia

Trisalenia var en sjöborre som levde nära kusten. Den kröp fram över havsbotten på små rörliga tubfötter och skrapade i sig alger från stenar och skal.

Som skydd mot rovdjur hade den långa kraftiga taggar, men eftersom sjöborrarnas taggar sitter ganska löst brukar de falla av när sjöborrar blir fossil.

Cyranoia

Denna armfoting kan ha haft en fot med många grenar som förankrade skalet i den sandiga havsbottnen. När skalet låg på bottnen och filtrerade havsvatten var det en fördel att skalets kant var veckad. På så vis kunde strömmen med nytt vatten och mat skiljas från det vatten som filtrerades ut.

Hyotissa

Ostron fäster sina skal på hårda underlag med ett slags cement och skalet följer ofta underlaget och kan därför se ut lite hur som helst.

Hyotissa satt fastväxta på stenar och andra hårda ytor längs de klippiga stränderna på krithavets öar och uddar.

Hyotissa

Ostron fäster sina skal på hårda underlag med ett slags cement och skalet följer ofta underlaget och kan därför se ut lite hur som helst.

Hyotissa satt fastväxta på stenar och andra hårda ytor längs de klippiga stränderna på krithavets öar och uddar.

Tylosaurus ivoensis

Tylosaurus var en av de största mosasaurierna. De kraftiga, spetsiga och emaljklädda tänderna visar att den var specialiserad på att ta stora byten, såsom svanödlor, stora fiskar och bläckfiskar.

De levde i haven både i Nordamerika och i Europa. Tylosaurus ivoensis fick sitt namn från Ivö Klack, Kristianstad i Skåne där tänderna hittades.