Nu utvecklas djur som kan gräva i havsbotten. Även trilobiter och armfotingar med hårda skal var vanliga.

Cambropallas

Denna stora trilobit var antagligen ett rovdjur som levde av maskar och andra mjuka djur i eller på havsbottnen. Den vänstra delen av detta fossil är delvis rekonstruerad.

Trilobiterna hade ett hårt skal på ryggsidan och en ledad kropp som gjorde att de kunde röra sig smidigt. De hade facettögon och ett par antenner som stack fram under huvudet och ytterligare ett par antenner på bakkroppen.

Paradoxides gracilis

Detta exemplar kommer från Tjeckien och liknande arter levde även i Sverige. Den har tappat sina stora kindtaggar när den ömsade skal. Paradoxides var troligtvis ett rovdjur och en vanlig trilobit under kambrium.

Eftersom trilobiter var leddjur måste de ömsa skal för att kunna växa. Trilobiternas huvud hade särskilda suturer där skalet sprack upp. Då lossnade kindtaggarna och trilobiten kunde krypa ut ur sitt gamla skal genom huvudet.

Fuxianhuia

På detta exemplar kan du se både ögonen och de korta antennerna på huvudet. Fuxianhuia var ett tidigt leddjur som kan ha varit nära släkt med förfäderna till både dagens spindel- och kräftdjur.

Från andra exemplar har man hittat en rad korta ben under kroppen och avtryck av både djurets hjärta och hjärna inuti kroppen.

Anabarochilina

Anabarochilina hör till de första kräftdjuren. Det skinande svarta på fossilen är det yttre skalet som omgav det mesta av djuret.

Många av dessa kräftdjur levde fritt i vattnet som djurplankton och var viktiga som mat för andra sorters djur.

Gogia

Djuret reste sig över havsbotten på sin korta stjälk och fångade plankton och smådjur i vattnet med sina många armar.

Den var antagligen förfader till sjöliljorna som kom att bli mycket vanliga djur i haven under 100-tals miljoner år.

Mickwitzia

Mickwitzia hade tvådelat skal som var täckt av fina borst.  De låg löst på havsbotten där djuren filtrerade plankton och andra små matpartiklar ur havsvattnet.

Denna armfoting tillhör de allra äldsta skalbärande djuren som vi känner till.

Mickwitzia

Mickwitzia hade tvådelat skal som var täckt av fina borst. De låg löst på havsbotten där djuren filtrerade plankton och andra små matpartiklar ur havsvattnet.

Denna armfoting tillhör de allra äldsta skalbärande djuren som vi känner till.

Ellipsocephalus

Ellipsocephalus saknar helt ögon även om de flesta trilobiter hade väl utvecklade ögon. De levde antagligen på djupt vatten, där solljuset inte nådde ner. Nere i mörkret levde de troligen av att äta slam och smådjur i bottensedimentet.

Skolithos

Denna sandsten är full av tunna rörformade gångar. De grävdes ut av ett okänt maskliknande djur som levde i stora mängder på de kambriska sandbottnarna i det som nu är södra Sverige.

Grävgångarna är vertikala och användes som boningskammare. Den röda färgen kommer av järnoxider som bildades när syre kom ner i hålen som djuren grävt.

Paleophycus

Fossilen kallas Paleophycus och är spår efter maskar som grävde sig horisontellt fram genom leran på havsbottnen. Grävgångarna fylldes sedan med sand, till exempel under en storm och det är därför vi kan hitta dem idag.

Utifrån spårens storlek kan man se att det var två olika maskliknande djur som har grävt.

Rusophycus och Paleophycus  

Fossilet innehåller spår av flera olika djur. De tubformade spåren gjordes av maskar som grävde i sedimentet medan de större, konformade spåren gjordes av trilobiter eller andra leddjur när de kanske jagade maskarna.

Leddjuren grävde med sina ben och det är därför spåren är fulla av repor.