Bläckfiskar blev de vanligaste djuren högre upp i vattnet och djur som snäckor och musslor börjar utvecklas.

Karpoider

Man vet inte riktigt vad som var fram och bak på dessa djur, men de levde ofta i grupper där alla individer var riktade åt samma håll.

Karpoiderna var en slags tagghudingar som inte hade en femtalig symmetri, som till exempel sjöstjärnor. De hade en orgelbunden kropp med en liten och en större arm i motsatta ändar.

Trochonema

Trochonema levde av att skrapa alger från havsbotten i eller runt de kalkrev som fanns i Dalarna under sen ordovicium.

Snäckor var ganska ovanliga under ordovicium.

Asaphus

Denna trilobit var mycket vanlig i Sverige i mellersta ordovicium. Den var antagligen en asätare som sökte upp döda djur, till exempel stora bläckfiskar på havsbotten.

Som de flesta trilobiter hade Asaphus ett hårt skal på ryggsidan och mjukare underdel med många ben. Vid fara kunde de rulla ihop sig till en boll för att skydda magen och de känsliga benen. Ofta begravdes trilobiterna ihoprullade.

Asaphus

Denna trilobit var mycket vanlig i Sverige i mellersta ordovicium. Den var antagligen en asätare som sökte upp döda djur, till exempel stora bläckfiskar på havsbotten.

Som de flesta trilobiter hade Asaphus ett hårt skal på ryggsidan och mjukare underdel med många ben. Vid fara kunde de rulla ihop sig till en boll för att skydda magen och de känsliga benen. Ofta begravdes trilobiterna ihoprullade.

Echinosphaerites grandis

Dessa runda bollar är djur som levde i stora grupper och satt fast på botten med en tunn, kort stjälk. På ovansidan hade de några enkla armar som de fångade smådjur i havsvattnet med.

De var vanlig under ordovicium och kallas också kristalläpplen eftersom fossilen ofta är fyllda av vita kalcitkristaller.

Echinosphaerites grandis

Dessa runda bollar är djur som levde i stora grupper och satt fast på botten med en tunn, kort stjälk. På ovansidan hade de några enkla armar som de fångade smådjur i havsvattnet med.

De var vanlig under ordovicium och kallas också kristalläpplen eftersom fossilen ofta är fyllda av vita kalcitkristaller.

Echinosphaerites aurantium

Dessa runda bollar är djur som levde i stora grupper och satt fast på botten med en tunn, kort stjälk. På ovansidan hade de några enkla armar som de fångade smådjur i havsvattnet med.

De var vanlig under ordovicium och kallas också kristalläpplen eftersom fossilen ofta är fyllda av vita kalcitkristaller.

Endoceras

Endoceras hade långa raka skal som var uppdelade i många små kammare.Skalen var fyllda med gas, vatten och kalk så att de var perfekt balanserade i vattnet. Därför kunde Endoceras simma rakt.

De var rovdjur och jagade främst andra bläckfiskar. Men de var ganska klumpiga och långsamma så forskarna tror att de jagade genom att ligga i bakhåll. Endoceras tillhörde de största djuren under ordovicium.

Michelinoceras

Michelinoceras var en mellanstor bläckfisk med långt rakt skal som levde nästan vertikalt, med huvud och armar neråt.

De jagade kanske små trilobiter och andra djur genom att krypa fram över botten med hjälp av armarna. Eller så svävade de högre upp i vattnet och fångade planktonorganismer.

Endoceras

Fossilet visar en del av skalet med kamrarnas väggar och det tjocka röret, som kallas sifonalrör. Det förband alla skalets kammare.

Sifonalröret låg på undersidan och var tjockt och tungt vilket gjorde att skalet var väl balanserat och Endoceras kunde simma horisontellt på jakt efter bytesdjur. Endoceras var en vanlig bläckfisk i Sverige under ordovicium.

Anthoceras

Denna bläckfisk hade ett svagt böjt skal. Skalet har tydliga tillväxtlinjer och du kan se att djuret utsattes för en allvarlig skada vid ett tillfälle.

En del av skalet bröts loss, kanske efter anfall av en större bläckfisk, men djuret överlevde och skalet lagades. Sådana reparerade skalskador är ganska vanliga på bläckfiskar från ordovicium.

Trocholites

Trocholites var ett bläckfisksläkte med löst ihoprullade skal. Deras skal var inte särskilt stabila och de var därför klumpiga simmare.  

De drog sig fram över havsbotten med hjälp av armarna där de jagade smådjur, tror forskarna.

Tragoceras

Denna lilla bläckfisk hade ett öppet, spiralvridet skal som inte lämpade sig väl för snabb förflyttning och den levde antagligen främst i skyddade miljöer.

Lituites

Lituites var en ganska vanlig, småväxt, bläckfisk under ordovicium. Ofta hittar man fossil av många individer tillsammans.

Skalet växte till en början i en spiral, men vid en viss tidpunkt ändrades tillväxten och hos det vuxna djuret var skalet nästan rakt. Lituites var antagligen ett rovdjur som levde i små stim.

Cameroceras

Denna stora bläckfisk hade svagt böjt skal och hörde till de långsammare arterna under ordovicium. De höll sig nära botten runt de stora kalkreven som låg i Dalarna under ordovicium.

Släktet Cameroceras tillhör de allra största av de fossila bläckfiskarna från ordovicium. De kunde bli upp till 8 meter långa.