De flesta av nutidens havslevande djurgrupper utvecklas.

Eolates gracilis

Eolates gracilis var ett rovdjur och exempel på en modern fiskgrupp som utvecklats efter utdöendet i krita. Eolates tillhör abborartade fiskar som är den största ordningen av ryggradsdjur. Det finns över 10 000 arter idag.

De abborartade fiskarna är ett bra exempel på utvecklingen av många olika ryggradsdjur under paleogen och neogen och som har gett upphov till den biologiska mångfald som finns idag.

De två små fiskarna, Myripristis, tillhör en liten grupp av fiskar med 157 stycken nu levande arter. Alla utvecklades under paleogen och neogen. 

Klotkorall

Den här klotformade kolonibildande korallen är nära släkt med dagens koraller. I varje öppning i korallen levde en korallpolyp och tillsammans byggde många polyper upp stora kolonier.

Koraller lever delvis av att fånga in plankton med sina tentakler men i korallpolyperna finns också mikroskopiska alger som förser djuret med näring. Klotformade koraller lever oftast i lugna havsmiljöer.

Heliastraea

Heliastrea var en kolonibildande korall som är nära släkt med dagens koraller. I varje öppning i korallen levde en korallpolyp och tillsammans byggde många polyper upp stora kolonier med många individer.

Koraller lever delvis av att fånga in plankton med sina tentakler men i korallpolyperna finns också mikroskopiska alger som förser djuret med näring. Massiva, grenade koraller som Heliastrea levde ofta i miljöer med strömmande vatten. 

Plocophyllia

Den här kolonibildande korallen är nära släkt med dagens koraller. I varje öppning i korallen levde en korallpolyp och tillsammans byggde många polyper upp stora kolonier.

Koraller lever delvis av att fånga in plankton med sina tentakler men i korallpolyperna finns också mikroskopiska alger som förser djuret med näring. Plocophyllia hade stora korallpolyper som delade sig gång på gång under tillväxten och bildade trädformade kolonier. 

Crassatella

Många nutida musslor lever nergrävda i sandbotten nära stranden, precis som denna mussla en gång gjorde. Den filtrerade sin mat ur havsvatten med hjälp av ett slags andningsrör, sifon, som musslan kunde sticka upp genom sanden. 

Nummulites

Skalen är fossil av encelliga skalamöbor, foraminiferer. De är mycket stora trots att de är encelliga, några är de största i sitt slag. Skalet skyddar amöbans enda cell, och i skalets många mikroskopiska hål kan cellen skicka ut hårlika utskott. De använder amöban för att förflytta sig eller fånga in mat.

På vissa platser var Nummulites så vanliga att deras skal bildade tjocka kalkstenslager. Egyptens pyramider är byggda av sådan kalksten. 

Carcharocles megalodon

Denna jättetand tillhör den utdöda, 16 meter långa hajen Carcharocles megalodon. Det är den största haj vi känner till. Carcharocles samutvecklades med sina byten, stora marina fåglar som jättepingviner samt marina däggdjur som tidiga valar och sjökor.

Carcharocles tillhör en grupp av hajar som består av 17 nu levande arter, vithaj ingår också i denna grupp. 

Coeloma

Denna lilla krabba använde sina kraftiga klor till att krossa mussel- och snäckskal för att komma åt det mjuka köttet. Krabban har bevarats när kalk har fällts ut till en rund boll runt den döda krabbans skal. När kalkbollen klövs på mitten av en paleontolog hittades krabban. Den andra halvan är ett negativ av djuret. 

Charonia

Trumpetsnäckan Charonia hade ett kraftigt skal med knölar och förstärkt skalmynning som försvar mot krabbor och andra rovdjur.

Arter av Charonia finns även idag. De är stora snäckor som bland annat äter sjöstjärnor som de kryper ifatt och attackerar med hjälp av sin tunga, radula. På radulan sitter mängder av små tänder. 

Spondylus

Spondylus satte sig fast på havsbotten genom att cementera fast det ena skalet på hårda underlag, precis som ostron gör. Men Spondylus härstammar från pilgrimsmusslor som levde fritt på havsbotten. Genom att sätta sig fast på rätt ställe kunde musslan effektivt konkurera om mat och utrymme. 

Clavilithes

De flesta av Clavilithes nutida släktingar är rovdjur som lever av att jaga andra snäckor och musslor. De hittar sina bytesdjur genom lukten och bryter sedan sönder bytets skal genom att använda sitt eget som hävstång, för att kunna suga i sig de mjuka delarna. 

Volutospina

Snäckan Volutospina var ett rovdjur som levde av små snäckor och andra ryggradslösa djur. På tungan, radulan, satt mängder med små tänder som de skapade sönder bytet medVolutospina levde i grunda, tropiska hav.  

Hummer 

Humrar som denna levde som rovdjur på havsbotten. Detta exemplar hittades bland grus och sten på ön Langeland i Danmark. Både grus och fossil fördes antagligen dit av inlandsisen men varifrån vet vi inte. Därför kan vi inte veta exakt var denna hummer levde. 

Eocernina

Eocernina var en snäcka vars släta skal är anpassat för att gräva sig fram genom havsbotten. De flesta nutida släktingar till Eocernina är rovdjur som jagar musslor. De grävde sig fram till sina bytesdjur och gjorde hål genom skalet genom att lösa upp det med syror och sög i sig musslornas mjuka delar. 

Clypeaster

När den här sjöborren levde var den täckt av många små taggar. Taggarna användes dels för att fånga in små matpartiklar, dels för att förflytta sig över havsbotten eller för att gräva. Den levde delvis nedgrävd på sandiga havsbottnar. Under evolutionens gång har denna typ av sjöborre utvecklat allt plattare former för att lättare
kunna gräva ner sig. 

Gigantopecten

Denna stora mussla är släkt med pilgrimsmusslor och levde fritt på havsbotten. Vid fara kunde Gigantopecten förflytta sig genom att snabbt slå ihop skalen. Då pressades vattnet mellan skalen ut och musslan for iväg bakåt av rekylen. 

Mene rhombea

I Monte Bolca, i de Italienska alperna finns många välbevarade fossil av fiskar. De fisksläkten som hittats består dels av de som överlevde massutdöendet i krita, dels många nya släkten som utvecklats efter utdöendet. Ett sådant exempel är detta fossil, som är en utdöd art av korallfisk, nära besläktad med en nu levande abborre från Stilla havet.