Productus hade ett stort kupat skal och ett mindre, platt skal. Mängder av smala taggar stack ut från det kupiga skalet och forskare tror att de fungerade som ankare och fäste skalet vid botten.
Arten levde i revmiljö med svampdjur och andra armfotingar. Dessa fossil är utlösta ur stenen med syra.
Palaeoniscum var cirka 35 centimeter lång och torpedformad. Att de simmade snabbt, kan man se på den djupt kluvna stjärtfena och den höga ryggfenan. Typiskt för strålfeniga fiskar som Palaeoniscum är de tjocka fjällen som bestod av benvävnad och som täcktes av glänsande emalj.
Pygopterus var cirka 50 centimeter lång och ett av de större rovdjuren.
Den metalliska färgen är typiskt för fossil från den europeiska kopparskifferavlagringen. Skelettet har ersatts av kopparsulfidmineraler. Gruvarbetare kallade fossil av Pygoterus för ”kopparskiffer gäddan". Ett bra namn eftersom man ofta kan se rester av andra fiskar i magen på dem.
Palaeoniscum var cirka 35 centimeter lång och torpedformad. Att de simmade snabbt, kan man se på den djupt kluvna stjärtfenan och den höga ryggfenan.
Typiskt för strålfeniga fiskar som Palaeoniscum är de tjocka fjällen som bestod av benvävnad och som täcktes av glänsande emalj.
Palaeoniscum var cirka 35 centimeter lång och torpedformad. Att de simmade snabbt, kan man se på den djupt kluvna stjärtfenan och den höga ryggfenan.
Typiskt för strålfeniga fiskar som Palaeoniscum är de tjocka fjällen som bestod av benvävnad och som täcktes av glänsande emalj.
Tomiopsis hade tjockt och slätt skal och levde på sandbotten. Inuti skalet fanns olika ryggar som gav stöd åt muskler och matsmältning.
Våra exemplar är bevarade på olika sätt. Ett visar skalets släta utsida men det andra är en naturlig avgjutning av Tomiopsis och här kan man se de inre ryggarna som springor och hål i fossilet.
Trigonotreta levde i haven runt Gondwana. Deras skal liknar musslornas. De är dock inte alls släkt med musslorna. Inne i skalet har de en tentakelförsedd arm som filtrerar ut bakterier och plankton ur havsvattnet.
Productus hade ett stort kupat skal och ett mindre, platt skal. Mängder av smala taggar stack ut från det kupiga skalet och forskare tror att de fungerade som ankare och fäste skalet vid botten.
Arten levde på lerig havsbotten och taggarna som stack ner i leran fungerade också som en slags snöskor och lyfte upp djuret så att det inte begravdes i leran.
Neospirifer var en stor armfoting som levde i de flesta hav under perm. Just denna art levde i kallt vatten nära sydpolen.
Armfotingen filtrerade ut plankton ur havsvattnet.
Tomiopsis hade tjockt och slätt skal och levde på sandbotten. Inuti skalet fanns olika ryggar som gav stöd åt muskler och matsmältning.
Våra exemplar är bevarade på olika sätt. Ett visar skalets släta utsida men det andra är en naturlig avgjutning av Tomiopsis och här kan man se de inre ryggarna som springor och hål i fossilet.