Undularia levde i olika miljöer på havsbotten och var ett aktivt rovdjur som attackerade fastsittande organismer med hjälp av sin rasptunga.
Fossilet är en stenkärna, det vill säga en naturlig avgjutning av boningskammaren i snäckans skal.
Plagisostoma var en vanlig mussla under många miljoner år. Musslorna fanns i alla hav och levde nära kusten. De satt fast på stenar och andra hårda ytor, där satt de och filtrerade plankton ur havsvattnet.
Pleuronectites levde av att filtrera plankton ur havsvatten. Den var en tidig släkting till pilgrimsmusslorna och Pleuronectites levde direkt på havsbotten där skalen fäste vid stenar eller lösa skal, ungefär som blåmusslor gör idag.
Keichousaurus var väl anpassad för att leva i havet. Den hade lång hals och ganska litet huvud. De tillplattade paddelformade frambenen var längre än bakbenen och användes som vingar när de "flög" under vattnet. De långsträckta fötterna fungerade som stabilisatorer och hade fem tår. Svansen kunde böjas från sida till sida med hjälp av starka muskler.
De tulpanliknande huvudena av denna sjölilja är vanliga som fossil från trias i olika delar av Europa.
Armarna är tätt slutna och de många fina spröten är skyddade. När djuret levde vecklades armarna ut och bildade ett nät som fångade plankton. Idag finns sjöliljor med stjälk enbart kvar i djuphaven.
De tulpanliknande huvudena av denna sjölilja är vanliga som fossil från trias i olika delar av Europa.
Armarna är tätt slutna och de många fina spröten är skyddade. När djuret levde vecklades armarna ut och bildade ett nät som fångade plankton. Idag finns sjöliljor med stjälk enbart kvar i djuphaven.
Ceratites nodosus hade ett kraftigt skal med stora ribbor. Det gjorde att denna ammonit knappast kunde simma särskilt snabbt. Istället levde den som rovdjur nära havsbotten.
Fossil av Ceratites nodosus har hittats över stora delar av världen.
Ammoniterna var mycket nära att dö ut under övergången mellan perm och trias. Endast ett fåtal arter överlevde.
Ceratites compressus hörde till de första arter som utvecklades under ammoniternas nya blomstringstid efter utdöendet.
Parapholidophorus var en liten, silliknande fisk, men de hade emaljklädda fjäll och kotor som delvis bestod av brosk, precis som hos andra tidiga fiskar. De kan jämföras med de mer utvecklade, silliknande fiskarna Leptolepides som levde under jura. De saknade bepansrade fjäll och ryggraden var helt förbenad.