Under trias och jura var olika arter av ginkgo vanliga i lövskogarna.
Sphenobaiera var en ginkgoväxt. Den hade mycket flikiga blad, kanske en anpassning för att minska avdunstningen av vatten när klimatet var varmt och torrt.
Lepidopteris stormbergensis tillhör en grupp av fröväxter som kallas Peltaspermales. De hade fördel i det varmare och torrare klimat som rådde under slutet av perm och i början av trias. Från deras blad avdunstade inte så mycket vatten.
De fanns under hela trias men försvann i det stora utdöende i slutet av perioden.
Perms Glossopteris skogar ersattes i trias av nya växter. Främst olika barrträd men också av en ny grupp fröväxter. Heidiphyllum elongatum var ett barrträd och Dicroidium odontopteroides var en av de vanligaste typerna av fröväxt.
Dicroidiums frön var mer skyddade mot uttorkning och insektsangrepp än till exempel Glossopteris frön vilket var en fördel i det torra klimatet.
De flesta blad som du ser på det här fossilet kommer från Pterophyllum filicoides. Bladen ser ut som en kottepalmsblad men de är inte nära släkt. Däremot levde växten under liknande förhållanden och då är det bra att ha ett visst ”utseende” på sina blad. Likheten i bladens form representerar något som brukar kallas "konvergent evolution".
Baiera muensteriana var en ginkgoväxt. Den hade mycket flikiga blad, kanske en anpassning för att minska avdunstningen av vatten när klimatet var varmt och torrt.
Bladen hittas ofta många tillsammans och det tyder på att de antagligen fällde sina blad på hösten, precis som deras nu levade släkting, Ginkgo biloba.
Baiera muensteriana var en ginkgoväxt. Den hade mycket flikiga blad, kanske en anpassning för att minska avdunstningen av vatten när klimatet var varmt och torrt.
Bladen hittas ofta många tillsammans och det tyder på att de antagligen fällde sina blad på hösten, precis som deras nu levade släkting, Ginkgo biloba.